Ibland kan jag komma på mig själv med att sitta och tänka tillbaka och undra hur livet hade sett ut om jag hade fått stanna. Men jag har insett att det inte ger mig någonting, jag blir snarare bara desperat i sökandet efter svar på mina många frågor. Jag vill bara säga att en av dem personerna som har betytt allra mest för mig igenom alla år är du M. Jag har alltid sett upp till dig och du har nog alltid varit min största förebild.

Jag säger precis som min mormor sa till mig "alla borde ha en pappa som honom".

Förresten var det mycket trevligt igår innan Berns. Supergod mat, härliga människor. Gamla favoriter. M.brorsan var där, och jag tyckte ju att han var så himla cool när jag var liten, och då ska ni bara veta hur cool han var nu. Alex träffade jag, min favorit, vi är verkligen jing och jang, så som det alltid har varit och som det alltid kommer att vara.

Det blev massa minnesprat och massa skratt. Tänk så mycket de människorna har betytt för mig. Det är nog mer än vad jag själv kan förstå. Nåja, ett lyckorus igår iaf. Mycket lyckat, och jag hoppas att det förblir lyckat.

Städa var det ja.. I vilken ände ska jag börja? Suck...