Jag bryr mig sällan om vad som häder. Misstag sker, and so what? Varför är tjejer sådana krigare för att få sista ordet sagt och det verkar som att majoriteten älskar att bli arga över minsta lilla.

Så jag undrar. Är jag en man, född i en kvinnas kropp? Still wonder.. Sen att jag älskar klänningar och så hör ju inte till min manlighet. Man kan inte sura över saker i en evighet och långsinta människor måste vara dem värsta människorna.

Nu är det dags att kila.

ps. Jag saknar dig Kimilia, min underbara vän som skicka blommor från Thailand på min födelsedag. d.s