Jag önskar ibland att jag kunde spola tillbaka tiden. Önskar att vissa saker aldrig inträffat. Önskar ibland att jag aldrig hade fallit för dig från första början. Önskar att du aldrig hade lämnat mig från första början. Önskar att jag aldrig hade upplevt och sett allt det jag har upplevt och sett med mina ögon. Önskar ibland att jag var någon helt annan. Någon annan människa, någon helt annan stans.

Jag vet inte. De säger att man blir klokare med åren. Jag har snarare bara blivit dummare. Mina erfarenheter är bara blotta minnen. Liksom filmen som går på bio. Killen som föds som gammal och blir ung. Jag var klok en gång i tiden, jag visste hur jag kunde använda mina tidigare erfarenheter. Men nu. Jag är tom. När någon pratar med mig så ekar det i mitt huvud. Det är som att blåsa i en tom flaska och höra ljudet av mörka toner.

Varför jag skriver det här har jag ingen aning om. Jag måste väl bara skriva lite. Rensa huvudet, och det vill jag lova, det tar tid. Att rensa 19 år av sitt liv är ingen bra idé. Men nu är det påbörjat och som jag sa till en vän för ett tag sen, jag kan inte börja någonting som sedan inte avslutas, och så är det. Men jag hoppas, tror och vill att det enda oändliga för mig är du.

Jag ska försöka att vara stark. Jag ska försöka att hålla huvudet högt. Jag ska försöka att må bra. Jag ska försöka att komma till ro. Men jag vill att du ska veta, att det är inte det lättaste jag gjort. De som känner mig, vet. De som inte känner mig kommer aldrig att få veta. Jag vill, vill och återigen vill komma till rätta i livet. Jag vill vara lycklig, och jag hoppas att du fortfarande vill dela allt med mig. Även om det just nu bara är dåliga saker att dela.

Från Bella till en person som känner sig träffad.