Nu tänkte jag att jag skulle avreagera mig lite från helgens dumheter. Jag tänker ta ut mina aggressioner på ingen annan än Taxi stockholm.

Efter lite för många glas vin hos några australiensare i älvsjö kände jag behovet av att komma hem säkert. Jag var liksom i nowhere Örby och åt vilket håll jag än tittade åt såg jag bara fula äckliga små villor som såg ut som sommarstugor och jag försöktes förgäves minnas taxiresan dit. Vilket håll kom taxin ifrån, hur ska jag gå, kan man ens gå? Det var frågor som snabbt snurrade omkring i min snurriga skalle. Jag bestämde mig sen för att ringa e taxi. Mitt val blev Taxi stockholm, det ända nummret jag kunde utantill och som jag alltid har åkt med förut.

Jag: Hej jag är vid *** vägen 125 och jag önskar en taxi!
Hon (kärringen): Vi har tyvärr inga bilar i det området.
Jag: Men ni kan väl skicka en bil, jag kan vänta?
Hon: Nej
Jag: Men jag vill komma hem?
Hon: *klick*

Okej, samtalet kanske inte var riktigt sådär. Det kanske var lite förfinat. Men hallå, älvsjö? Det är väl ändå inte så öde, men tydligen har jag trott fel. Jag får sluta hänga ute i hooden, för man kommer ju aldrig hem därifrån. Det roliga var att jag vet att jag ringde minst 15 gånger och frågade om dem inte kunde skicka en bil dit. Men hon envisades med att var bitchig och bara lägga på. Nej tack och hej äckliga Taxi stockholm. Jag som var en trogen kund.

Vill ni veta hur det slutade? Min pojkvän fick komma och hämta mig.